The Promise

Filmprogrammet, del 2

29 aug

Inom ramen för utställningen The Promise genomför Index och Film i Samtidskonsten i samarbete med Filmform ett omfattande filmprogram i tre delar som visas under utställningsperioden (3 juni–3 september 2017).

Urvalet filmer och medföljande samtal speglar The Promise undersökning av staden som social och politisk spelplats liksom utställningens interdisciplinära karaktär där konstnärer, arkiv, forskning och aktivistgrupper, som alla arbetar med stadens betydelse för våra vardagliga liv, sammanförs. I The Promise används Stockholms byggda miljö och omgärdande konflikter som fond för att skildra en större berättelse om modernismens löfte om städer och boende tillgängligt för alla. Hur förvaltar vi detta löfte som aldrig hann förverkligas i en samtid präglad av akut bostadskris, skriande ojämlikhet och där marknadskrafter fullständigt dominerar och dikterar villkoren för bostadsbyggandet?

Den andra delen av filmprogrammet för The Promise uppehåller sig kring mötet med och i staden, om självvald och ofrivilligt utanförskap. Programmet inleds med Stockholm 1970 (2001) av Felice Hapetzeder i vilken en äldre italiensk man retrospektivt redogör för sin korta vistelse i Stockholm som arbetskraftsinvandrare på 1970-talet. Utan att någonsin lämna den soldränkta Amalfikusten där mannen numera bor lyckas Hapetzeder gestalta Stockholms mest lugubra sida genom mannens minne av staden och dess sociala koder. En liknande migrationsberättelse tar form i Jordmannen (1980) av Muammer och Synnöve Özer. Sagans huvudroll spelas av Jordmannen, en lerfigur som tvingas fly ett fattigt agrarsamhälle i Turkiet i jakt på arbete bland industrierna i Sverige. I en halsbrytande scen på dåvarande Utlänningsavdelningen ges en helt unik inblick i mötet med den svenska byråkratin som migrant i det sena 1970-talet. Här får Jordmannen lära sig om sin nya tacksamhetsskuld, om omöjliga krav och svenska värderingar innan han blir nersänkt i vit målarfärg till tonerna av nationalsången och ekot av vår egen politiska samtid.

Take it apart and put together again av Maria Magnusson (2014) och Ane Hjort Guttus The City at Night (2013) är två dokumentära verk som båda använder avskalad dialog i kombination med stillbilder för att berätta om livsöden som radikalt omformats av städers sociala och kulturella väv. I Take it apart… får vi ta del av en kärleksrelation som uppstod i den ikoniska MC-klubben Sofia Hogs och i The City at Night intervjuas en konstnär om ett tjugoårigt projekt där hon med abstrakt måleri kartlagt episoder som hon erfarit under nattliga vandringar i en norsk stad. Karl Holmqvists Skåpet (1997) består i sin tur av en enda tagning där konstnären och hans vänner med stor möda transporterar ett enormt skåp genom centrala Stockholm. Med sin ironiska blinkning till Polanskis klassiker Två män och ett skåp från 1958 blir 17-minutersfärden längs Götgatan och Folkungagatan både komisk och engagerande. I Guillermo Álvarez avslutande socialreportage Underjordiskt möte (1982) visas tunnelbanan upp som en plats där olika marginaliserade människor och subkulturer kan existera och mötas.

Programmet är sammanställt av Nathalie Åhbeck (curator) och Andreas Bertman (assistant curator) och är ett samarbete mellan Film i Samtidskonsten, Index – The Swedish Contemporary Art Foundation och Filmform.

Läs mer