Ellen Spiro

DiAna's Hair Ego

25 okt – 7 nov 2021

Hösten 2021 visar Film i Samtidskonsten programmet Med viruset som musa, som sätter fokus på AIDS-epidemin och dess avtryck i kulturen.

Programmet är ett sätt att blicka bakåt, från coronans tid till starten av en annan pandemi, där en stor del av de som insjuknade var konstnärer. Många konstnärer själva och deras anhöriga satte sin tilltro till det nyligen uppfunna och lättillgängliga videomediet, för att berätta om stigmat av sin egen diagnos såväl som om sorgen efter förlorade vänner – men också om en ny sorts gemenskap. För många blev filmen ett viktigt slagträ mot en växande homofobi. Det blev även en dokumentation av en tid, och de tusentals protester som växte världen över, mot dåtidens högerregeringar och deras bristande handlingskraft i att möta problemet utan att skuldbelägga dess offer. Filmerna skildrar en kamp och metoder som på många sätt inspirerat dagens klimataktivistiska rörelse.

Programmet får oss att reflektera över vår egen framtid, efter pandemin, och vilka spår som denna tid kommer att sätta på kulturen framöver. Vad det innebär att vi som en del av ett samhälle, och som konstnärer och publik går vidare ur denna kris på ett individuellt och kollektivt plan.

Ellen Spiro: DiAna's Hair Ego
1990, 28 min

I DiAna’s Hair Ego besöker filmaren Ellen Spiro en hårsalong i South Carolina, där ägaren har tagit saken i egna händer och informerar sina kunder om AIDS. Svarta amerikaner och sydstaterna drabbades i mycket högre utsträckning av sjukdomen, men detta var något som osynliggjordes i media. Med hjälp av handfasta råd, kondomer och mycket humor har den lilla salongen blivit en folkbildande institution. 

Ellen Spiro (f. 1968) är en amerikansk filmare och professor vid universitetet i Austin. Hennes dokumentärer präglas av hennes bakgrund inom experimentell film och video som aktivism, och hon har varit en föregångare när det gäller att göra film med enkel konsumentteknik.