Martine Syms

Incense Sweaters & Ice

I Incense, Sweaters & Ice (2017) använder Martine Syms de tre karaktärerna Girl, Mrs. Queen Esther Bernetta White och WB (”whiteboy”) för att gestalta övervakningens dramaturgi, från att se till att bli sedd och att förbli osynlig.

Filmen väver samman Hollywoods kulturella troper med sociala mediers visuella språk och följer med sin utarbetade estetik en lång filmisk tradition där kamerans rörelsemönster skapar en falsk bild av subjektivitet.

Berättelsens nav tycks utgöras av Girl, en resande sjuksköterska som navigerar sig fram längs en strid ström av olika former av relationer. Med familjen, vänner och sina återkommande interaktioner med kärleksobjektet WB som ständig fond. Girls vardagsbestyr och flirtar övergår snabbt till ett sökande efter identitet som ackompanjeras av Mrs. Queens Oprah Winfrey-doftande motivationstal. Genom skildringarna av Girls dagliga liv utforskar filmen den infrastruktur i vilken bilder idag skapas och överförs in och ut mellan den privata och offentliga sfären. Med varje scen intar kameran skiftande roller i förhållande till det den skildrar, från rollen som pojkvän till scenpublik, dokumentärfilmare och regissör. Genom filmteknikens växelverkan synliggörs kameran själv som huvudperson i dramat och därigenom betraktandets mekanismer.

Filmen uppehåller sig på samma gång i de tre städerna den porträtterar med sina inspelningsmiljöer. Los Angeles, St. Louis och Clarksdales – alla avgörande hållpunkter i den stora afroamerikanska folkvandringen från våldet och raslagarna i Sydstaterna under första halvan av 1900-talet. Den lila färgen i filmens många scener kan i detta sammanhang förstås som en referens till Alice Walkers roman med samma namn som påminner om det strukturella förtryck som än idag präglar USAs sociala och kulturella liv.

Läs mer