Lisa Tan

Trilogi: Waves, Notes from Underground & Sunsets

I Lisa Tans tre researchbaserade filmer Waves (2014-2015), Notes from Underground (2013) och Sunsets (2012) sätts språket i rörelse. Till sin hjälp har hon tre ikoniska kvinnliga författarskap: Clarice Lispector, Susan Sontag och Virginia Woolf med vilkas texter hon undersöker begrepp som blivande och förvandling. I Sunsets kastas vi rätt in i en tv-intervju från 1977 med giganten Lispector som motvilligt beskriver sin skrivandeprocess. Vi ser intervjun genom konstnärens skärm, och får den samtidigt återberättad för oss i prövande direktöversättning. Bilderna på den likgiltiga författaren klipps samman med skärmsläckare över rymdens himlakroppar och vyer som filmats klockan tre på morgonen under sommaren respektive klockan tre på eftermiddagen under vintern i Sverige. Solen sätts därmed i dialog med urkraften Lispector.

Med Waves gör naturkrafterna sig åter påminda. Här har Lisa Tan utvecklat tanken på teknologins betydelse för vår varseblivning, både som individ och som samhälle. Utifrån Virginia Woolfs roman Vågorna (1931) diskuterar Tan hydrologiska processer och havets direkta relation till digitala dataströmmar. I Notes from Underground färdas konstnären ner i underjorden. Med sig har hon Susan Sontags reflektioner från sin tid i Sverige under det sena 1960-talet, samt utdrag från hennes film Duett för kannibaler (1969). Med Sontag som guide rör sig filmen genom ett geologiskt landskap där Stockholms tunnelbanenät snart övergår i New Mexikos grottsystem, inte långt ifrån Lisa Tans egen uppväxtmiljö.

Trots författarnas olika utgångspunkter lyckas Lisa Tan spänna trådar som sträcker sig över tid och rum. Ständigt närvarande genom alla tre filmerna är konstnärens röst, både symboliskt och bokstavligt. Vi upplever hela tiden tankeprocessen bakom filmerna, med total transparens igenom tangentbord, skärmar, filmklipp, textredigering och allahanda intervjuer. Tillsammans väcker filmerna frågor om konstnärens samhälleliga roll och ger sig i kast med tanken om det liminala – ett flytande tillstånd mellan två fasta punkter. Detta avspeglar sig i filmernas gemensamma upptagenhet vid olika former, så väl rumsliga trösklar som icke-platser utan slut. Från vågornas krusande i mötet med land, till underjordens hisschakt och vidare ut i den mörka rymden.

Lisa Tan (f. 1973, Syracuse, USA) är en amerikansk-svensk konstnär verksam i Stockholm där hon undervisar som professor på Konstfack. Tan arbetar huvudsakligen med video, fotografi, text och med installationer genom vilka hon synliggör hur bilder och språk formar politiskt medvetande och individuell subjektivitet. Hennes verk har under de senaste åren visats på bland annat The New Museum, New York, 11:de Shanghai Biennalen (2016), MIT List Center, Cambridge, Statens Konstråd, Haus der Kulturen der Welt, Berlin och Kunsthall Trondheim.

Läs mer